mörker

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av mörker  Oräknebart
neutrum Obestämd Bestämd
Nominativ mörker mörkret
Genitiv mörkers mörkrets

mörker n

  1. avsaknad av eller (mycket) liten mängd ljus (elektromagnetiska vågor), särskilt om sådant som ögonen kan reagera på
    Byn vilar i mörker.
    Antonymer: ljus
    Etymologi: Av fornsvenska myrker, av fornnordiska myrkr, av urgermanska *mirkwiz.
    Användning: I vissa fraser kan genitiv bestämd form även vara mörksens, vilket är en ålderdomlig form.
    Besläktade ord: mörk, mörka, mörkhet
    Sammansättningar: halvmörker, höstmörker, mörkertal, skymningsmörker, tussmörker
    Fraser: mörksens furste, mörksens gärningar

Översättningar[redigera]