magnetit

Svenska

Substantiv

Böjningar av magnetit	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	magnetit	magnetiten
Genitiv	magnetits	magnetitens

magnetit

1. (mineraler) magnetisk järnmalm

   Etymologi: Från grekiskans μαγνήτης λίθος (magnítis líthos), magnetisk sten.

   Synonymer: svartmalm

Översättningar

Översättningar

• danska: magnetit ^(da) u
• engelska: magnetite ^(en)
• franska: magnétite ^(fr) f
• spanska: magnetita f
• tyska: Magnetit m