man

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Wikipedia-logo-v2.svg
Wikipedia har en artikel om:
man

Se även män och mån.

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av man 1-3 Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ man mannen män männen
Genitiv mans mannens mäns männens

Som förled i sammansättningar används mans- (1), manna- (3)-.
Böjningar av man 4 Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ man mannen mannar mannarna
Genitiv mans mannens mannars mannarnas
Böjningar av man 5 Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ man mannen man mannarna
Genitiv mans mannens mans mannarnas
Böjningar av man 6 Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ man manen manar manarna
Genitiv mans manens manars manarnas
man (människa) - Michelangelos David
hästens man (hår)

man

  • uttal: /man(betydelse 1-5), /mɑːn(betydelse 6)
  1. (ofta vuxen) människa av manligt kön
    Riktiga män behåller sitt skägg och sin övriga kroppsbehåring.
    Sammansättningar: manfolk, manhaftig, mankön, mansdräkt, mansfigur, mansgris, manshat, manshora, manshuvud, manshög, manshöjd, manskör, manslem, manslukerska, mansnamn, mansperson, mansroll, mansyrke
    Besläktade ord: mandom, manlig
  2. äkta make, man i äktenskap
    Det är min mans kostym.
  3. (mest i sammansättningar) person i allmänhet, oavsett kön
    Fraser: bli man för något, gemene man, god man, känna sin man, lite till mans, menige man, på tu man hand, tredje man
    Sammansättningar: brandman, förman, gärningsman, landsman, ombudsman, riksdagsman, spelman, tjänsteman, enmans, tvåmanna, tremanna, fyrmanna, fåmans, mannaminne, mannamån
    Besläktade ord: bemanna, manskap
  4. medlem av exempelvis militär eller polisiär trupp
    Den svenska hären på 10 610 man anföll den cirka 37 000 man starka ryska armén.
  5. (slang, endast i bestämd form: mannen) tilltalsord till manlig bekant eller vän (med vänskaplig underton)
    Hur är läget, mannen?
  6. längre hår på djurs nacke
    Hästens man glänste i solen.
    en benådad stund ... släpper han plötsligt ut en väldig man som faller över pannan och ända ner till kragen.
    Etymologi: Av fornnordiska mǫn.
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Av fornsvenska man, ackusativ av maþer (”människa, man”), av fornnordiska maðr, av urgermanska *mannaz. Ytterst antingen av protoindoeuropeiska *mánu-, "person", eller *men-, "att tänka".

Översättningar[redigera]

Pronomen[redigera]

man (ackusativ / dativ en, possessiv ens, reflexiv sig, reflexiv possessiv sin, u sitt n, sina pl)

  1. opersonligt pronomen som avser en ospecificerad tänkt person eller ett större kollektiv (oftast en hel samhällsgemenskap)
    Man får inte äta eller dricka i det här rummet.
    Det man inte vet tar man ingen skada av.
    Synonymer: en
  2. vagt om talaren själv i syfte att tona ner självhävdelse
    Man har ju varit med om en del under sitt liv.
    Synonymer: en

Översättningar[redigera]

Afrikaans[redigera]

Substantiv[redigera]

man

  1. man (äkta make)

Engelska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av man  Singular Plural
Nominativ man men
Genitiv man's men's

man

  1. man (människa av manligt kön)
  2. man (slanguttryck)
  3. människa(n)
    One small step for man, but a giant leap for mankind. - (Neil Armstrong)
    Ett litet steg för människan, men ett jättekliv för mänskligheten.
    Sammansättningar: fireman, foreman
  4. spelpjäs

Verb[redigera]

Böjningar av man  Singular Plural
1-2:a pers. 3:e pers.
Presens man mans man
Preteritum manned
Perfektparticip manned
Presensparticip manning, vard. mannin'

man transitivt

  1. bemanna

Isländska[redigera]

Substantiv[redigera]

man

  1. böjningsform av muna

Miskito[redigera]

Pronomen[redigera]

man

  1. du, dig
    Man Miskitu aisisma.
    Du talar miskito.
    Se även: man nani

Nederländska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av man  Singular Plural
maskulinum
Nominativ man mannen

man m

  1. man

Nordsamiska[redigera]

Adverb[redigera]

  1. hur

Tyska[redigera]

Pronomen[redigera]

man

  1. man, opersonligt pronomen som avser en ospecificerad tänkt person eller ett större kollektiv