man

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Wikipedia har en artikel om:
man
man (människa) - Michelangelos David

Se även män, mån och -man.

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av man 1-3 Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ man mannen män männen
Genitiv mans mannens mäns männens
Som förled i sammansättningar används mans- (1), manna- (3)-.
Böjningar av man 4 Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ man mannen man, mannar mannarna
Genitiv mans mannens mans, mannars mannarnas

Not:

oftast används pluralen ”man” när man talar om dem och ”mannar” när man talar till dem

Böjningar av man 6 Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ man manen manar manarna
Genitiv mans manens manars manarnas
Wikipedia har en artikel om:
man (hår)
hästens man (hår)

man

  • uttal: man (betydelse: 1-5), mɑːn (betydelse: 6)
  1. (ofta vuxen) människa av manligt kön
    Synonymer: karl, tjabo (slang)
    Etymologi: Av fornsvenska man, ackusativ av maþer (”människa, man”), av fornnordiska maðr, av urgermanska *mannaz. Ytterst antingen av protoindoeuropeiska *mánu-, "person", eller *men-, "att tänka".
    Riktiga män behåller sitt skägg och sin övriga kroppsbehåring.
    Sammansättningar: manfolk, manhaftig, mankön, mansdräkt, mansfigur, mansgris, manshat, manshora, manshuvud, manshög, manshöjd, manskör, manslem, manslukerska, mansnamn, mansperson, mansroll, mansyrke
    Besläktade ord: mandom, manlig
  2. äkta make, man i äktenskap
    Det är min mans kostym.
  3. (mest i sammansättningar) person i allmänhet, oavsett kön
    Fraser: bli man för något, gemene man, god man, känna sin man, lite till mans, menige man, på tu man hand, tredje man
    Sammansättningar: brandman, förman, förtroendeman, gärningsman, justeringsman, järnvägsman, landsman, mansålder, medicinman, ombudsman, riksdagsman, spelman, tjänsteman, enmans, tvåmanna, tremanna, fyrmanna, fåmans, mannaminne, mannamån
    Besläktade ord: bemanna, manskap
  4. medlem av exempelvis militär eller polisiär trupp
    Den svenska hären på 10 610 man anföll den cirka 37 000 man starka ryska armén.
    Fraser: framåt mannar
  5. (slang, endast i bestämd form: mannen) tilltalsord till manlig bekant eller vän (med vänskaplig underton)
    Hur är läget, mannen?
  6. (anatomi, hår) längre hår på djurs nacke, skyddshår på djurs nacke
    Etymologi: Av fornnordiska mǫn.
    Användning: Om remsa av längre hår längsgående djurs nacke (t.ex. hos hästdjur), samt om krans av längre hår kring djurs nacke (t.ex. hos lejonhanar.
    Hästens man glänste i solen.
    en benådad stund ... släpper han plötsligt ut en väldig man som faller över pannan och ända ner till kragen.
    Sammansättningar: hästman, hårman, lejonman, manorm

Översättningar

[redigera]

Pronomen

[redigera]

man

  1. opersonligt pronomen som avser en ospecificerad tänkt person eller ett större kollektiv (oftast en hel samhällsgemenskap)
    Man får inte äta eller dricka i det här rummet.
    Det man inte vet tar man ingen skada av.
    Man var inte belåtna med valresultatet, och röster för omval höjdes.
    Synonymer: en
  2. vagt om talaren själv i syfte att tona ner självhävdelse
    Man har ju varit med om en del under sitt liv.
    Synonymer: en

Översättningar

[redigera]

Afrikaans

[redigera]

Substantiv

[redigera]

man

  1. man (äkta make)

Engelska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av man  Singular Plural
Nominativ man men
Genitiv man's men's

man

  1. man (människa av manligt kön)
  2. man (slanguttryck)
  3. människa(n)
    One small step for man, but a giant leap for mankind. - (Neil Armstrong)
    Ett litet steg för människan, men ett jättekliv för mänskligheten.
    Sammansättningar: fireman, foreman, milkman, policeman, postman, weatherman
  4. spelpjäs

Verb

[redigera]
Böjningar av man  Singular Plural
1-2:a pers. 3:e pers.
Presens man mans man
Preteritum manned
Perfektparticip manned
Presensparticip manning, vard. mannin'

man transitivt

  1. bemanna

Frisiska

[redigera]

Substantiv

[redigera]

man u

  1. man (person av manligt kön)
  2. man (make)

Isländska

[redigera]

Substantiv

[redigera]

man

  1. böjningsform av muna

Miskito

[redigera]

Pronomen

[redigera]

man

  1. du, dig
    Man Miskitu aisisma.
    Du talar miskito.
    Se även: man nani

Nederländska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av man  Singular Plural
maskulinum
Nominativ man mannen

man m

  1. man

Nordsamiska

[redigera]

Adverb

[redigera]

man

  1. hur

Occitanska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av man  Singular Plural
Maskulinum man mans

man m

  1. (anatomi) hand

Tyska

[redigera]

Pronomen

[redigera]

man

  1. man, opersonligt pronomen som avser en ospecificerad tänkt person eller ett större kollektiv