mejsel

Svenska

Substantiv

Böjningar av mejsel	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	mejsel	mejseln	mejslar	mejslarna
Genitiv	mejsels	mejselns	mejslars	mejslarnas

mejsel

mejsel u

1. verktyg med egg; slagverktyg för metall och sten; stämjärn eller svarvstål för trä

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1679. Av tyska Meißel.

   Sammansättningar: huggmejsel, skruvmejsel

   Besläktade ord: mejsla

   Användning: Om mejselns egg är sned, kallas eggens ändar spets (längst från skaftet) och hörn (närmast skaftet).

Översättningar

slagverktyg

• bokmål: meisel m
• danska: mejsel ^(da)
• engelska: chisel ^(en)
• finska: taltta ^(fi)
• franska: ciseaux ^(fr) m
• galiciska: cicel ^(gl) m
• isländska: meitill ^(is) m
• polska: przecinak ^(pl) m för metall, dłuto ^(pl) n för sten
• portugisiska: cinzel ^(pt) m
• tyska: Meißel ^(de) m
• vilamoviska: basuł

Danska

Substantiv

mejsel

1. mejsel