mened

Svenska

Substantiv

Böjningar av mened	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	mened	meneden	meneder	menederna
Genitiv	meneds	menedens	meneders	menedernas

mened

• uttal: 'me:n,e:d

1. (juridik) falskt vittnesbörd, det att i domstol ljuga eller förvränga sanningen efter att ha avgett vittnesed

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1300-talet, som fornsvenska meneþer.

   Besläktade ord: menedare

Översättningar

falskt vittnesbörd, det att i domstol ljuga eller förvränga sanningen efter att ha avgett vittnesed

• bokmål: mened m, meined m, meineid m
• danska: mened
• engelska: perjury ^(en), oathbreach ^(en)
• nynorska: meineid m
• tyska: Meineid ^(de) m