morf

Svenska

Substantiv

Böjningar av morf	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	morf	morfen	morfer	morferna
Genitiv	morfs	morfens	morfers	morfernas

morf u

1. (lingvistik) förekomsten av ett morfem i en kontext
2. (zoologi) variant inom en art, som inte är strikt geografiskt avgränsad

Etymologi: Av grekiska μορφή (morphḗ, ”form”).

Besläktade ord: allomorf, dimorf, polymorfism

Översättningar

förekomsten av ett morfem i en kontext

• engelska: morph ^(en)
• finska: morfi ^(fi)
• indonesiska: morf ^(id)
• ryska: морф ^(ru) (morf)

variant inom en art, som inte är strikt geografiskt avgränsad