munspel

Svenska

Substantiv

Böjningar av munspel	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	munspel	munspelet	munspel	munspelen
Genitiv	munspels	munspelets	munspels	munspelens

munspel

• uttal: ˈmɵnˌspeːl

1. mindre blåsinstrument med en uppsättning hål som spelaren kan blåsa in i eller ut ur i där hålen ger olika toner

   1907 Ord och bild. Sextonde årgången: [...] och hon kysser en gång, när han spelat för henne, hans af munspelet blödande läppar.

   Synonymer: munharmonika, oralorgel

några munspel

Översättningar

blåsinstrument

• bokmål: munnspill n
• danska: mundharmonika u, mundharpe u
• engelska: harmonica ^(en)
• estniska: suupill
• finska: huuliharppu ^(fi)
• franska: harmonica ^(fr) m
• grekiska: φυσαρμόνικα ^(el) f (fysarmónika)
• ido: bokoharmoniko ^(io)
• iriska: armónach m
• isländska: munnharpa ^(is) f
• italienska: armonica a bocca, armonica ^(it) f
• japanska: ハーモニカ ^(ja) (hāmonika)
• kinesiska: 口琴 ^(zh) (kǒuqín)
• koreanska: 하모니카 ^(ko) (hamonika)
• lulesamiska: tjuojanis
• makedonska: усна хармоника f (úsna harmónika)
• marathi: हार्मोनिका m (hārmonikā)
• nederländska: mondharmonica ^(nl) f
• polska: harmonijka ustna ^(pl)
• portugisiska: gaita ^(pt), gaita-de-boca, harmônica ^(pt)
• ryska: губная гармошка f (gubnája garmósjka)
• spanska: armónica ^(es) f
• swahili: kinanda cha mdomo
• tyska: Mundharmonika ^(de) f
• ungerska: szájharmonika ^(hu)