musikant

Svenska

Substantiv

Böjningar av musikant	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	musikant	musikanten	musikanter	musikanterna
Genitiv	musikants	musikantens	musikanters	musikanternas

musikant

1. person som spelar musik, någon som musicerar; musiker

   Etymologi: Av fornfranska musicant eller italienska musicante, av senlatinska musicans (genitivform: musicantis), av musicare ("musicera").

   Sammansättningar: gatumusikant

Översättningar

person som spelar musik, någon som musicerar

• engelska: musician ^(en)
• franska: musicien ^(fr)
• nordsamiska: musihkkár
• spanska: músico ^(es) m, música ^(es) f
• tyska: Musikant ^(de) m, Musikantin ^(de) f, Musiker ^(de) m, Musikerin ^(de) f