mynta

Svenska

Substantiv

Böjningar av mynta 2	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	mynta	myntan	myntor	myntorna
Genitiv	myntas	myntans	myntors	myntornas

Böjningar av mynta 3	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	mynta	myntan
Genitiv	myntas	myntans

mynta

1. ett släkte kransblommiga växter ofta använda till smaksättning
2. en växt eller delar av en växt av ovanstående släkte
3. krydda eller smaksättning av ovanstående växt

Etymologi: Belagt i språket sedan 1400-talet. Av fornsvenska mynta, lånat från latinska menta.

Sammansättningar: bergmynta, bladmynta, drakmynta, gråmynta, grönmynta, harmynta, kammynta, kattmynta, kolibrimynta, krusmynta, kungsmynta, morrhårsmynta, pepparmynta, sårmynta, temynta, vattenmynta

Översättningar

växtsläkte

• bokmål: mynte m
• engelska: Mentha ^(en)
• franska: menthe ^(fr)
• spanska: menta ^(es) f
• tyska: Minze ^(de) f

växt

• bokmål: mynte m
• engelska: mint ^(en)
• finska: minttu ^(fi)
• franska: menthe ^(fr)
• spanska: menta ^(es) f, hierba buena f, hierbabuena ^(es) f
• tyska: Minze ^(de) f

krydda

• bokmål: mynte m
• engelska: mint ^(en)
• finska: minttu ^(fi)
• franska: menthe ^(fr)
• polska: mięta ^(pl)
• tyska: Minze ^(de) f

Verb

Böjningar av mynta	Aktiv	Passiv
Infinitiv	mynta	myntas
Presens	myntar	myntas
Preteritum	myntade	myntades
Supinum	myntat	myntats
Imperativ	mynta	–
Particip
Presens	myntande, myntandes
Perfekt	myntad

mynta

1. prägla mynt

   Jämför: förmynta

2. (överfört) skapa eller hitta på ett nytt ord eller uttryck

Etymologi: Belagt i språket sedan 1419. Av fornsvenska mynta, bildat till mynt.

Besläktade ord: myntare, myntning

Översättningar

prägla mynt

• engelska: mint ^(en)
• polska: wybijać monety
• tyska: prägen ^(de), münzen ^(de)

hitta på nytt ord

• engelska: coin ^(en)
• isländska: móta
• tyska: prägen ^(de)