(grov förolämpning)skamligärelösynkrygg; särskilt: den värsta sortens illdådare (exempelvis: barnvåldtagare, den som ger sig på de svagare); vidare även en allmänförolämpning
Användning: Mindre bruklig och anses väldigt grov. Ovanligheten stammar från en blandning av att niding anses eller ansetts som mycket grov och därmed olämplig i allmänhet, och att få kraftutväxlingar kallar för så pass grova okvädanden, vilka båda resulterar i att ordet vittras från folks vokabulär. Niding undviks potentiellt i modern tid även i fall där förväxling eventuellt kan ske med det något lingvistiskt liknande neger och dylikt.
Hör hit, min gunstig' herre der! Hvem är jag, min gunstig' herre? Hofm. Mylady's far. Lear. Mylady's far? Mylords skurk! Du fördömda niding! Du träl! Du hund! Hofm. Jag är ingenting af allt det der, mylord; det täcks ni ursäkta. Lear. Vexlar du ögonkast med mig, du skurk? (Slår honom).
Reg. Just han, den otacksamma räfven! Cornw. Binden hans skrumpna armar! Glost. Nådigaste herrskap, hvad är er mening? Mina vänner, tänken på gästfriheten, gören mig ej illa! Cornw. Bind honom, säger jag! (Man binder GLOSTER). Reg. Hårdt! Mycket hårdt! — Gemena niding! Glost. Känslolösa fru! Jag är ej någon sådan. Cornw. Binden honom vid stolen här: — skurk, jag skall lära dig. — (REGAN rycker honom i skägget). Glost. J gode gudar! Huru nedrigt gjordt, att rycka mig i skägget! Reg. Så grå och så förrädisk! Glost. Onda qvinna!
Alb. Du är beväpnad, Gloster: — låt trumpeta! — Om ingen framstår att på dig bevisa att uppenbart du är en usel niding, — Se der min pant. (Kastar sin handske). Jag vill ej smaka bröd, förrän jag har uppå din kropp bevisat att du är värd det namn, jag gifvit dig. Reg. Sjuk! Jag är sjuk! Gon. (Afsides). Om du ej vore det, Så satte jag ej mera tro till gift. Edm. Här är min notpant. (Kastar sin handske). Hvem som helst, som vågar mig niding kalla, ljuger som en skurk. Trumpeten ljude! Hvem som djerfs stå fram — Mot er, mot honom och mot hvem som helst vill jag min tro och heder skarpt förfäkta.
Edg. Drag ditt svärd, att, om mitt tal ett ädelt hjerta sårar, din arm dig rätt må skaffa. Här är mitt; se här, det är sakförarn för min heder, min ed och riddarära: jag förklarar — Trots din upphöjda rang, din kraft, din ungdom, ditt segrar-svärd, din splitternya lycka, ditt mod, din tapperhet — du är en niding, falsk mot din Gud, din broder och din fader, en upprorsstiftare mot denna prins och frön det högsta hårstrå på din hjessa ned till det stoft, som kysser dina sålor, en giftig bof; och nekar du dertill, så är mitt svärd, min arm, mitt bästa mod straxt färdigt att bevisa på ditt hjerta, till hvilket nu jag talar, att du ljuger.
Niding – person som (på ett svekfullt sätt) begått en avskyvärd handling och därigenom ådragit sig allmänt förakt, gemen eller ärelös bov, grov och rå förbrytare, skändlig brottsling; numera särskilt om person som misshandlar någon som icke kan försvara sig eller begår skadegörelse och dylikt (utan tanke på vinning eller byte); om äldre förhållanden även feg eller modlös person, kujon, pultron, ”kruka”.
[textning] 'Parker ger över ett spiderman-foto till tidningsdirektören' (Mr. Jameson) Usel. 'föreslår tidningsrubrik' –Här: "Niding terroriserar staden". (hans assistent) Han är ingen niding.
Etymologi: Avledning av nid + -ing, av fornsvenskanīþinger, av fornnordiskaníðingr, ursprungligen i betydelsen ”fredlös brottsling” (utanför lagens skydd överlåten skurk) i koppling till ärobrott med mera. Det är belagt i språket sedan 1000-talet,[1] återfunnet i runor som genitivformen ᚾᛁᚦᛁᚴᛋ (niþiks, /niđiŋs, nid͡hin͡gs/). Kognat med danska nidding (forndanska nithing), isländska níðingur, engelska nithing.
