norr

Svenska

Substantiv

norr

• uttal: når /nɔr/

1. (endast i obestämd form singular) ett av de fyra huvudväderstrecken; en av de fyra grundläggande navigationsriktningarna på jorden: uppåt om jordklotet placeras med Nordpolen överst och Sydpolen underst

   Synonymer: nord

   Antonymer: söder

   Besläktade ord: nordan, nordlig, norra

   Sammansättningar: norrifrån, Norrköping, norrsken, norrut

   Se även: öster, öst, ost; söder, syd; väster, väst

Översättningar

Översättningar

• bokmål: nord ^(no)
• danska: nord ^(da)
• engelska: north ^(en)
• esperanto: nordo
• finska: pohjoinen ^(fi)
• franska: nord ^(fr) m
• grekiska: βορράς ^(el) m (vorrás)
• indonesiska: utara ^(id)
• italienska: nord ^(it) m
• japanska: 北 ^(ja) (きた ^(ja), kita)
• kurdiska: bakur ^(ku) m
• nederländska: noorden ^(nl) n
• nynorska: nord
• polska: północ ^(pl) f
• portugisiska: norte ^(pt) m
• ryska: север ^(ru)
• spanska: norte ^(es) m
• tjeckiska: sever ^(cs) m
• tyska: Nord ^(de), Norden ^(de) m

Adverb

norr

1. i riktningen mot Nordpolen

   Tyskland ligger norr om Schweiz

Översättningar

Översättningar

• bokmål: nord ^(no)
• engelska: north ^(en)
• finska: pohjoinen ^(fi)
• nynorska: nord
• polska: na północ ^(pl)
• tyska: nördlich ^(de)