norr

Svenska

Substantiv

norr

• uttal: når /nɔr/

1. (endast i obestämd form singular) ett av de fyra huvudväderstrecken; en av de fyra grundläggande navigationsriktningarna på jorden: uppåt om jordklotet placeras med Nordpolen överst och Sydpolen underst

   Synonymer: nord

   Antonymer: söder

   Besläktade ord: nordan, nordlig, norra

   Sammansättningar: norrifrån, Norrköping, norrsken, norrut

   Se även: öster, öst, ost; söder, syd; väster, väst

Översättningar

Översättningar

bokmål: nord (no) danska: nord (da) engelska: north (en) esperanto: nordo finska: pohjoinen (fi) franska: nord (fr) m grekiska: βορράς (el) m (vorrás) indonesiska: utara (id) italienska: nord (it) m japanska: 北 (ja) (きた (ja), kita)

kurdiska: bakur (ku) m nederländska: noorden (nl) n nynorska: nord polska: północ (pl) f portugisiska: norte (pt) m ryska: север (ru) spanska: norte (es) m tjeckiska: sever (cs) m tyska: Nord (de), Norden (de) m

Adverb

norr

1. i riktningen mot Nordpolen

Översättningar

Översättningar

bokmål: nord (no) engelska: north (en) finska: pohjoinen (fi)

nynorska: nord polska: na północ (pl) tyska: nördlich (de)