norr

Svenska

Substantiv

norr

• uttal: når /nɔr/

1. (endast i obestämd form singular) ett av de fyra huvudväderstrecken; en av de fyra grundläggande navigationsriktningarna på jorden: uppåt om jordklotet

placeras med Nordpolen överst och Sydpolen underst

Synonymer

• nord

Antonymer

• söder

Besläktade ord

• norra
• nordan
• nordlig

Sammansättningar

• Norrköping
• norrifrån
• norrsken
• norrut

Översättningar

Översättningar

bokmål: nord (no) danska: nord (da) engelska: north (en) finska: pohjoinen (fi) franska: nord (fr) m grekiska: βορράς (el) m (vorrás) italienska: nord (it) m japanska: 北 (ja) (きた (ja), kita)

kurdiska: bakur (ku) m nederländska: noorden (nl) n polska: północ (pl) f portugisiska: norte (pt) m ryska: север (ru) spanska: norte (es) m tjeckiska: sever (cs) m tyska: Nord (de), Norden (de) m

Se även

• öster, öst, ost
• söder, syd
• väster, väst

Adverb

norr

1. i riktningen mot Nordpolen

Översättningar

Översättningar

engelska: north (en)

polska: na północ (pl) tyska: nördlich (de)