nuckeln

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Tyska[redigera]

Verb[redigera]

Konjugation för nuckeln 

Hjälpverb: haben

Infinitiv nuckeln
Presensparticip nuckelnd
Perfektparticip nuckelt
Indikativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular ich nuckle, nuckel, nuckele  du nuckelst  er, sie, es nuckelt 
Plural wir nuckeln  ihr nuckelt  sie nuckeln 
Preteritum Singular ich nuckelte  du nuckeltest  er, sie, es nuckelte 
Plural wir nuckelten  ihr nuckeltet  sie nuckelten 
Imperativ
Singular - nuckle !, nuckel !, nuckele ! -
Plural - nuckelt ! nuckeln Sie !
Konjunktiv I
Presens Singular ich nuckele  du nuckelest  er, sie, es nuckele 
Plural wir nuckeln  ihr nuckelet  sie nuckeln 
Konjunktiv II
Preteritum Singular ich nuckelte  du nuckeltest  er, sie, es nuckelte 
Plural wir nuckelten  ihr nuckeltet  sie nuckelten 

nuckeln

  1. (vardagligt) suga