nybyggare

Svenska

Substantiv

Böjningar av nybyggare	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	nybyggare	nybyggaren, vard. nybyggarn	nybyggare	nybyggarna
Genitiv	nybyggares	nybyggarens, vard. nybyggarns	nybyggares	nybyggarnas

nybyggare

1. person som bosätter sig på och uppodlar ett förut icke bebyggt och uppodlat område

   Användning: I fråga om svenska förhållanden särskilt (förr): person som bosatte sig på och uppodlade ett område som på vissa villkor upplåtits av Kronan.

2. person som anlägger eller anlagt ett nybygge i ett främmande land, kolonisatör

Se även tesaurus: Egendom, Jordbruk, Innevånare

Översättningar

person som bosätter sig på och uppodlar ett förut icke bebyggt och uppodlat område

• engelska: settler ^(en)
• tyska: Siedler ^(de) m, Siedlerin ^(de) f

kolonisatör

• engelska: settler ^(en)
• portugisiska: colono ^(pt) m
• spanska: colono ^(es) m
• tyska: Siedler ^(de) m, Siedlerin ^(de) f