Hoppa till innehållet

nyck

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av nyck  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ nyck nycken nycker nyckerna
Genitiv nycks nyckens nyckers nyckernas

nyck

  1. plötsligt påfund som (till synes) saknar motivering
    Besläktade ord: nyckfull
    Etymologi: I svenskan sedan 1712, av lågtyska hnück, nücke (”hastigt anfall, dåligt humör”).[1]

Översättningar

[redigera]

Källor

[redigera]
  1. Svensk ordbok: "nyck"