nynorska

Svenska

Substantiv

Böjningar av nynorska	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	nynorska	nynorskan
Genitiv	nynorskas	nynorskans

nynorska

1. skriftspråk för det norska språket som främst används i västra Norge som är baserat på västnorska dialekter

   Synonymer: landsmål (historiskt)

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1865. Av nynorska nynorsk.

   Hyperonymer: norska

   Se även: bokmål, riksmål, högnorska

Översättningar

skriftspråk baserat västnorska dialekter

• alemanniska: Nynorsk
• bokmål: nynorsk ^(no)
• danska: nynorsk ^(da)
• engelska: Nynorsk ^(en)
• finska: uusnorja ^(fi)
• franska: nynorsk ^(fr) m, néo-norvégien m
• isländska: nýnorska ^(is)
• italienska: nynorsk ^(it)
• japanska: ニーノシュク ^(ja) (nīnoshuku)
• limburgiska: Nynorsk ^(li)
• nederländska: Nynorsk ^(nl)
• nynorska: nynorsk ⁽ⁿⁿ⁾
• tyska: Nynorsk ^(de)