obeständig

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Adjektiv[redigera]

Böjningar av obeständig  Positiv Komparativ Superlativ
Attributivt
Obestämd
singular
Utrum obeständig obeständigare  
Neutrum obeständigt
Bestämd
singular
Maskulinum obeständige obeständigaste
Alla obeständiga
Plural obeständiga
  Predikativt
Singular Utrum obeständig obeständigare obeständigast
Neutrum obeständigt
Plural obeständiga
Kompareras alternativt med mer och mest.
Adverbavledning

obeständig

  1. inte beständig, vacklande
    1941: Svenskt lantbrukslexikon:
    Tenn är mycket motståndskraftigt mot luft, vatten och svaga syror, varför det som bekant fått stor användning för att efter förtenning skydda andra, obeständigare men billigare metaller.
    1865: Svensk literatur-tidskrift:
    Han är den obeständige, misstänksamme, på sin rätt som konung förtröstande mannen.
    Besläktade ord: obeständighet
    Se även tesaurus: Obehag, Nyck, Obeständighet, Obeslutsamhet, Oförstånd, Ovisshet, Snedd, Vidhängning
    Se även tesaurus: Ombytlighet, Föränderlighet, Oregelbundenhet, Kortvarighet, Månggestaltning, Avbrott, Oordning

Översättningar[redigera]