obygd

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av obygd  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ obygd obygden obygder obygderna
Genitiv obygds obygdens obygders obygdernas

obygd

  1. avlägset, ofta kargt och svårtillgängligt område med ringa bebyggelse och låg befolkningstäthet
    Där ute i obygden finns det nog ingen mobiltäckning.
    Markpriserna är avgjort lägre i obygd men å andra sidan kan transporterna göra det dyrt att bygga.
    Synonymer: avkrok, ödemark