ockupation

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av ockupation  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ ockupation ockupationen ockupationer ockupationerna
Genitiv ockupations ockupationens ockupationers ockupationernas

ockupation

  1. rådande, olagligt tillstånd under period av med trupper tilltvingad makt över främmande, ockuperad stat
    2012 (15 feb): (Brännpunkt): Sverige bör erkänna en palestinsk stat (Svenska Dagbladet):
    Ockupationen av Västbanken och östra Jerusalem samt ockupationen och blockaden av Gaza måste upphöra för att en varaktig fred ska uppnås.
  2. period, under vilken en stats tilltvingade makt råder över ockuperat land, eller intressegrupp tar över annans egendom
    Den sovjetryska ockupationen av Estland inleddes 1940 och varade till 1991.
  3. olagligt besättande av annans egendom
    Tiotusentals människor i Stockholm sympatiserade med rivningsmotståndarna under ockupationen av kvarteret Mullvaden på Södermalm.
  4. (ålderdomligt, föga brukligt) sysselsättning
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Besläktade ord: ockupera, ockupering

Översättningar[redigera]