omgivning

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Wikipedia har en artikel om:
omgivning (topologi)

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av omgivning  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ omgivning omgivningen omgivningar omgivningarna
Genitiv omgivnings omgivningens omgivningars omgivningarnas

omgivning

  1. det som finns nära något
    Finns det någon affär i omgivningen av skolan?
    Lär känna omgivningarna.
    Synonymer: environg
    Jämför: grannskap, miljö, omvärld, omnejd, trakt
  2. (överfört) personer som befinner sig inom syn- eller hörhåll
    Hon menar att invandrarna hade vunnit en hel del på att visa sin nyvunna omgivning lite större hänsyn.
  3. (överfört) bekantskapskrets; de personer som en given person regelbundet kommer i kontakt med
    Ingen i hans omgivning hade en aning om att han spelade bort så mycket pengar varje vecka.
  4. (topologi, till en punkt p) mängd M sådan att p tillhör det inre av M
    Om f är deriverbar i en omgivning av a, och derivatan f′ utför teckenväxlingen + 0 − för a, så har f ett lokalt maximum i a.
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Besläktade ord: omge

Översättningar[redigera]