omkomma

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av omkomma  Aktiv
Infinitiv omkomma
Presens omkommer
Preteritum omkom
Supinum omkommit
Imperativ omkom
Particip
Presens omkommande, omkommandes
Perfekt omkommen

omkomma

  1. i samband med en viss händelse, som en olyckshändelse, ett våldsdåd eller ett sjukdomsutbrott
    Samtliga passagerare omkom.
    Etymologi: Av fornsvenska umkoma (”om tid: komma åter, gå i kretslopp”). Jämför medellågtyska ummekommen (tyska umkommen).
    Synonymer: förolyckas

Översättningar[redigera]