onomatopoetikon

Svenska

Substantiv

Böjningar av onomatopoetikon	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	onomatopoetikon	onomatopoetikonen
Genitiv	onomatopoetikons	onomatopoetikonens

onomatopoetikon

• uttal: ånåmato-poe'tikon

1. begrepp som beskriver ord som är ljudhärmande eller har ljudhärmande ursprung

   Ord som "krasch", "pump", "fjärt", "korp" och "kvack" är några exempel på onomatopoetikon.

   Synonymer: onomatopoesi

Etymologi

Av grekiska ὀνοματοποίησις, 'skapande av ett namn'; av ποίησις, 'skapande'.

Besläktade ord

• onomatopoetisk

Översättningar

Översättningar

• bokmål: onomatopoetikon ^(no)
• engelska: onomatopoeia ^(en)
• spanska: onomatopeya ^(es) f