oordning

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

oordning

Böjningar av oordning  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ oordning oordningen oordningar oordningarna
Genitiv oordnings oordningens oordningars oordningarnas
  1. brist på ordning; röra
    Synonymer: oreda
    Antonymer: ordning

Översättningar[redigera]