ordprål

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av ordprål  Oräknebart
neutrum Obestämd Bestämd
Nominativ ordprål ordprålet
Genitiv ordpråls ordprålets

ordprål n

  1. prål med ord, överdriven vältalighet
    Därav har det svenska språket bildat ordet "febuseri" för att beteckna tomt ordprål och svassande grannlåt hos en skald.
    [Johan Gezelius d.y.] uppdrev ock prästerna [i Åbo stift] till högre kunskaper och förmanade dem att i predikningarna undvika skruvade meningar, långa förnuftsslut och saftlöst ordprål, och att i stället yrka på den enskilda viljans förbättring och kuvande under den gudomliga o. s. v.