orsaka

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av orsaka  Aktiv Passiv
Infinitiv orsaka orsakas
Presens orsakar orsakas
Preteritum orsakade orsakades
Supinum orsakat orsakats
Imperativ orsaka
Particip
Presens orsakande, orsakandes
Perfekt orsakad

orsaka

  1. få att inträffa; leda till
    Ett ledningsfel orsakade strömavbrottet.
    Besläktade ord: orsak
    Jämför: alstra, anställa, bestämma, betinga, bringa, bära skulden för, dra med sig, framkalla, få till följd, föda, föra med sig, föra till, föranleda, föranlåta, förorsaka, ge anledning till, ge upphov till, generera, göra (att), ha i sitt följe, ha i släptåg, ligga bakom, medföra, resultera i, skapa, ställa till (med), tillfoga, vara orsak till, vara skuld till, vålla, åsamka, åstadkomma
    Se även: innebära

Översättningar[redigera]