paleocen

Svenska

Substantiv

Böjningar av paleocen
neutrum	Singular
Nominativ	paleocen
Genitiv	paleocens

paleocen

1. en geologisk epok inom neogen, som sträcker sig från 65–57 miljoner år sedan

   1968: Dinosaurernas värld, Björn Kurtén:

   Av ryggradslösa djur bör främst nämnas nummuliterna, som är så allmänna i europeiska marina lager att paleocen och eocen ibland sammanförs i en »nummulitperiod».

Adjektiv

Böjningar av paleocen		Positiv
		Attributivt
Obestämd singular	Utrum	paleocen
	Neutrum	paleocent
Bestämd singular	Maskulinum	–
	Alla	paleocena
Plural		paleocena
		Predikativt
Singular	Utrum	paleocen
	Neutrum	paleocent
Plural		paleocena
Kompareras inte.
Adverbavledning		–

paleocen

1. som rör den geologiska epoken paleocen

Översättningar

som rör den geologiska epoken paleocen

• engelska: Paleocene ^(en)
• franska: paléocène ^(fr)
• galiciska: paleoceno ^(gl)
• katalanska: paleocènic, paleocè
• portugisiska: paleoceno
• spanska: paleoceno ^(es)