panegyrik

Svenska

Substantiv

Böjningar av panegyrik	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	panegyrik	panegyriken	panegyriker	panegyrikerna
Genitiv	panegyriks	panegyrikens	panegyrikers	panegyrikernas

panegyrik

1. starkt berömmande (och ofta överdrivet smickrande) högtidstal eller lovtal hållet inför en festförsamling eller i skrift

   Sammansättningar: panegyriker

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1758. Av franska panégyrique. Från grekiska πανηγυρικός (panegyrikos, ”festförsamling”), av grekiska πᾶν (pan-, ”all, hel”) och grekiska ἄγυϱις (gyris, ”församling”)

   Se även tesaurus: Bifall, Högtidlighet, Anseende

Översättningar

starkt berömmande (och ofta överdrivet smickrande) högtidstal eller lovtal hållet inför en festförsamling eller i skrift

• bokmål: panegyrikk m
• engelska: panegyric ^(en)
• franska: panégyrique ^(fr)
• italienska: panegirico ^(it) m
• occitanska: panegiric ^(oc) m
• spanska: panegírico ^(es) m