parken

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

parken

  1. böjningsform av park

Tyska[redigera]

Verb[redigera]

Konjugation för parken 

Hjälpverb: haben

Infinitiv parken
Presensparticip parkend
Perfektparticip geparkt
Indikativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular ich parke  du parkst  er, sie, es parkt 
Plural wir parken  ihr parkt  sie parken 
Preteritum Singular ich parkte  du parktest  er, sie, es parkte 
Plural wir parkten  ihr parktet  sie parkten 
Imperativ
Singular - park
parke !
-
Plural - parkt ! parken Sie !
Konjunktiv I
Presens Singular ich parke  du parkest  er, sie, es parke 
Plural wir parken  ihr parket  sie parken 
Konjunktiv II
Preteritum Singular ich parkte  du parktest  er, sie, es parkte 
Plural wir parkten  ihr parktet  sie parkten 

parken

  1. parkera
    Sammansättningar: Parklücke, Parkplatz, Parkverbot