piercing

Svenska

Substantiv

Böjningar av piercing	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	piercing	piercingen	piercingar	piercingarna
Genitiv	piercings	piercingens	piercingars	piercingarnas

piercing

• uttal: pe:ɹsingˈpeːɹsiŋː

1. (anglicism) håltagning på kroppen som följs av fästning av ett smycke, ofta ringar eller stavar av metall

   Hyponymer: ampallang, navelpiercing, örhänge, bröstvårtepiercing, klitorispiercing, näspiercing, prins Albert, septum, tragus

   Sammansättningar: navelpiercing, bröstvårtepiercing, frenumpiercing, förhudspiercing, klitorispiercing, nackpiercing, näspiercing, tungpiercing, underläppspiercing, ögonbrynspiercing, öronkantspiercing, örsnibbspiercing, överläppspiercing

   Etymologi: Av engelska piercing (”piercing, genomträngning”).

Översättningar

håltagning på kroppen som följs av fästning av ett smycke, ofta ringar eller stavar av metall

• finska: lävistys ^(fi)
• spanska: pirsin ^(es) m
• tyska: Piercing ^(de) n

Engelska

Adjektiv

piercing

1. presensparticip av pierce

Verb

piercing

1. böjningsform av pierce