pling

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av pling  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ pling plinget pling plingen
Genitiv plings plingets plings plingens

pling

  1. det korta och tämligen högfrekventa ljudet av en liten klocka eller av metall mot metall
    Besläktade ord: plinga, plingklocka
    Jämför: kling, ping, plong

Interjektion[redigera]

pling

  1. (onomatopoesi) interjektion som används när man vill härma ett pling
    Pling låter det när någon ringer i klockan.
    Sammansättningar: plingplong (mer brukligt) , pling plång (mindre brukligt)