plåga

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även pläga och plaga.

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av plåga  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ plåga plågan plågor plågorna
Genitiv plågas plågans plågors plågornas
Som förled i sammansättningar används plågo-.

plåga

  1. en ihållande smärta, besvär
    Synonymer: pina, kval
    Sammansättningar: plågoande
    Besläktade ord: plågeri

Översättningar[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av plåga  Aktiv Passiv
Infinitiv plåga plågas
Presens plågar plågas
Preteritum plågade plågades
Supinum plågat plågats
Imperativ plåga
Particip
Presens plågande, plågandes
Perfekt plågad

plåga

  1. tillfoga smärta eller lidande
    Synonymer: pina, smärta, sarga, tortera, martera
  2. starkt bekymra
    1996: Dokument rörande spelaren Rubashov, Carl-Johan Vallgren:
    Tanken på att Paracelsus nånstans i djupet av sitt förfall bär på nyckeln till hans gåta plågar honom, för han inser att den ligger där som på havets botten, långt nere i en djuphavsgrav, omöjlig att få upp.
    Synonymer: oroa, ansätta, anfäkta, tynga

Översättningar[redigera]