proselyt

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av proselyt  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ proselyt proselyten proselyter proselyterna
Genitiv proselyts proselytens proselyters proselyternas

proselyt

  1. (religion) nyomvänd, person som övergått från en troslära till en annan
  2. nyvunnen medhållare, anhängare
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Belagt i svenska språket sedan 1734, av grekiska προσήλυτος (prosḗlutos)[1].
Sammansättningar: proselytanda, proselytdop, proselythem, proselytmakare, proselytmakeri, proselytmakerska, proselytoffer, proselytvärvare, proselytvärvning
Besläktade ord: proselyteri, proselytisera, proselytisk, proselytism
Se även tesaurus: Obeständighet, Lärjunge

Översättningar[redigera]

Danska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av proselyt  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ proselyt proselytten proselytter proselytterne
Genitiv proselyts proselyttens proselytters proselytternes

proselyt u

  1. (religion) proselyt
    Sammansättningar: proselytiver, proselytmager, proselytmageri

Källor[redigera]

  1. Svensk ordbok: "proselyt"