quängeln

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Tyska[redigera]

Verb[redigera]

Konjugation för quängeln 

Hjälpverb: haben

Infinitiv quängeln
Presensparticip quängelnd
Perfektparticip gequängelt
Indikativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular ich quängle, quängel, quängele  du quängelst  er, sie, es quängelt 
Plural wir quängeln  ihr quängelt  sie quängeln 
Preteritum Singular ich quängelte  du quängeltest  er, sie, es quängelte 
Plural wir quängelten  ihr quängeltet  sie quängelten 
Imperativ
Singular - quängle !, quängel !, quängele ! -
Plural - quängelt ! quängeln Sie !
Konjunktiv I
Presens Singular ich quängele  du quängelest  er, sie, es quängele 
Plural wir quängeln  ihr quängelet  sie quängeln 
Konjunktiv II
Preteritum Singular ich quängelte  du quängeltest  er, sie, es quängelte 
Plural wir quängelten  ihr quängeltet  sie quängelten 

quängeln

  1. kinka, tjata
    Besläktade ord: Quängelei