rák’

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även rák.

Bottniska[redigera]

Verb[redigera]

rák’

  1. råka, träffa
    Jag vilð ínt’ rák’ fołkjĕð.
    Jag vill inte träffa folk.
    Hvors hǫnn gár, svø skał hǫnn rák’ nn.
    Vart man går, så skall man råka honom.
    Hǫnn ér ínt’ góð rák’ bjǿrĕnn dá hǫnn lǫup i runĕnn.
    Björn är inte god till att råka, då den löper i springetiden.
    Hǫnn skǫut og hǫnn rákeð.
    Han sköt och han träffade.
    Etymologi: Av fornnordiska ráka, av medellågtyska raken.