räfs

Se även rafs.

Svenska

Substantiv

Böjningar av räfs	Oräknebart
neutrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	räfs	räfset
Genitiv	räfs	räfsets

Böjningar av räfs	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	räfs	räfsen
Genitiv	räfs	räfsens

räfs n eller u

1. hö eller säd som räfsats ihop (med en räfsa)

   1892 (17 aug): En Fält-väder-ria. (Upsalaposten):

   Blott en del af räfsen tager skada vid långvarigt regn.

2. handlingen att räfsa ihop; räfsning
3. böjningsform av räf

Besläktade ord: räfsa

Anagram: fräs, sfär