rådbråkning

Svenska

Substantiv

Böjningar av rådbråkning	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	rådbråkning	rådbråkningen	rådbråkningar	rådbråkningarna
Genitiv	rådbråknings	rådbråkningens	rådbråkningars	rådbråkningarnas

rådbråkning

1. avrättning där den dömde avlivas genom att lemmarna krossas

   Jämför: stegling

   Etymologi: Sammansatt av tyska Rad (”hjul”) och tyska brechen (”bräcka, bryta”). Första gången belagt som "råbråkar" i Kongl. stadgar, förordningar bref och resolutioner, ifrån åhr 1528 in til 1701 angående justitiæ och executions-ährender, Johan Schmedeman, Stockholm 1706.

Översättningar

avrättning där den dömde avlivas genom att lemmarna krossas

• bokmål: radbrekking m