rökelsekar

Svenska

Substantiv

Böjningar av rökelsekar	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	rökelsekar	rökelsekaret	rökelsekar	rökelsekaren
Genitiv	rökelsekars	rökelsekarets	rökelsekars	rökelsekarens

rökelsekar n

1. kärl av metall som används vid katolska och ortodoxa gudstjänster för att bränna rökelse

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1346. Av fornsvenska røkilsekar.

Översättningar

Översättningar

• armeniska: բուրվառ ^(hy) (burvaṙ)
• engelska: censer ^(en), thurible ^(en), incense burner ^(en)
• franska: encensoir ^(fr) m
• galiciska: turíbulo ^(gl), botafumeiro ^(gl) m, incensario ^(gl) m
• italienska: turibolo ^(it)
• japanska: 香炉 ^(ja) (kōro)
• katalanska: encenser m, turíbul m
• kinesiska: 香爐 ^(zh)
• koptiska: ϣⲟⲩⲣⲏ f (šourē)
• nederländska: wierookvat ^(nl) n
• portugisiska: incensário ^(pt) m, turíbulo ^(pt) m
• spanska: incensario ^(es) m, turíbulo ^(es) m
• tyska: Rauchfass ^(de) n, Weihrauchfass n, Thuribulum ^(de) n, Turibulum ^(de) n