racka

Se även räcka.

Svenska

Substantiv

Böjningar av racka	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	racka	rackan	rackor	rackorna
Genitiv	rackas	rackans	rackors	rackornas

racka u

1. (om (hus)djur, främst hundar och katter) kräk

   Etymologi: Av fornsvenska rakke, av fornnordiska rakki.

   Sammansättningar: byracka, hundracka, kattracka

Översättningar

kräk

• polska: kundel ^(pl) m om hund

Verb

Böjningar av racka	Aktiv	Passiv
Infinitiv	racka	rackas
Presens	rackar	rackas
Preteritum	rackade	rackades
Supinum	rackat	rackats
Imperativ	racka	–
Particip
Presens	rackande, rackandes
Perfekt	(rackad)?

racka

1. fästa med rack (vid rån)

Se även: racka ner