Hoppa till innehållet

ratsch

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av ratsch  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ ratsch ratschet ratsch ratschen
Genitiv ratschs ratschets ratschs ratschens

ratsch n

  1. (onomatopoesi) ljud som uppstår då tyg rivs sönder
    Etymologi: Belagt i svenska språket sedan 1821.[1] Jämför danska ratsch, tyska ratsch.
    Besläktade ord: ratscha

Interjektion

[redigera]

ratsch

  1. (onomatopoesi) ljudhärmande beskrivning av substantivet ratsch

Danska

[redigera]

Interjektion

[redigera]

ratsch

  1. (onomatopoesi) ratsch; ljudhärmande beskrivning av tyg som rivs sönder
    Etymologi: Av ljudhärmande ursprung.[2]
    Besläktade ord: ratsche

Tyska

[redigera]

Interjektion

[redigera]

ratsch

  1. (onomatopoesi) ratsch; ljudhärmande beskrivning av tyg eller papper som rivs sönder
    Synonymer: ritsch
    Etymologi: Av ljudhärmande ursprung.[3]

Källor

[redigera]
  1. Svensk ordbok: "ratsch"
  2. Ordbog over det danske Sprog: "ratsch"
  3. Duden: "ratsch"