reagens

Svenska

Substantiv

Böjningar av reagens	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	reagens	reagensen	reagenser, reagentier	reagenserna, reagentierna
Genitiv	reagens	reagensens	reagensers, reagentiers	reagensernas, reagentiernas

Böjningar av reagens	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	reagens	reagenset	reagens	reagensen
Genitiv	reagens	reagensets	reagens	reagensens

reagens

• uttal: reː.agˈɛns

1. (kemi) kemiskt ämne som kan påvisa ett annat ämne genom att reagera med detta på ett karakteristiskt sätt

Etymologi: Belagt sedan 1720, bildat till verbet reagera.

Grammatik: Kan vara både utrum och neutrum.

Besläktade ord

• reagera
• reaktant
• reaktion

Sammansättningar

• reagenspapper

Översättningar

kemiskt ämne som kan påvisa ett annat ämne genom att reagera med detta på ett karakteristiskt sätt

• bokmål: reagens ^(no), reagensmiddel n
• engelska: reagent ^(en)
• finska: reagenssi ^(fi)
• turkiska: belirteç ^(tr)
• tyska: Reagenz ^(de) n