Hoppa till innehållet

resilience

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Engelska

[redigera]

Substantiv

[redigera]

resilience

  1. (fysik) elasticitet, förmågan hos material att återfå sin ursprungliga form efter att ha töjts eller böjts
  2. motståndskraft, återhämtningsförmåga
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Belagt i språket sedan 1626.[1] Av latinska resiliens.
Besläktade ord: resilient

Källor

[redigera]
  1. Oxford English Dictionary: "resilience" (Oxford University Press)