rikssvensk
Svenska
[redigera]Adjektiv
[redigera]| Böjningar av rikssvensk | Positiv | |
|---|---|---|
| Attributivt | ||
| Obestämd singular |
Utrum | rikssvensk |
| Neutrum | rikssvenskt | |
| Bestämd singular |
Maskulinum | rikssvenske |
| Alla | rikssvenska | |
| Plural | rikssvenska | |
| Predikativt | ||
| Singular | Utrum | rikssvensk |
| Neutrum | rikssvenskt | |
| Plural | rikssvenska | |
| Kompareras med mer och mest. | ||
| Adverbavledning | (rikssvenskt)? | |
- (finlandssvenska) som rör, utmärker eller härstammar från den folkgrupp i Sverige (svenska riket) som har svenska som modersmål
- Synonymer: sverigesvensk
- Antonymer: estlandssvensk, finlandssvensk
- Besläktade ord: rikssvenska
Substantiv
[redigera]| Böjningar av rikssvensk | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | rikssvensk | rikssvensken | rikssvenskar | rikssvenskarna |
| Genitiv | rikssvensks | rikssvenskens | rikssvenskars | rikssvenskarnas |
- (finlandssvenska) person, i synnerhet man, från Sverige (svenska riket) som tillhör den svenskspråkiga folkgruppen
- Varianter: rikssvenska
- Synonymer: sverigesvensk
- Antonymer: estlandssvensk, finlandssvensk
- Besläktade ord: rikssvenska