ringa upp

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av ringa upp  Aktiv Passiv
Infinitiv Böjs som ringa + upp.
Presens
Preteritum
Supinum
Imperativ
Particip
Presens
Perfekt uppringd

ringa upp

  1. (kommunikation) (tekniskt) påbörja ett telefonsamtal
    Grammatik: Böjningsmönstret är ringa, ringer, ringde, ringt.
    Besläktade ord: uppringning

Översättningar[redigera]