romm’

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även romm.

Bottniska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av romm’  Oräknebart
maskulinum Obestämd Bestämd
Nominativ romm’ rommenn
Dativ   rommum

romm’ m

  • uttal: /rɑ̀mː/, /rɔ̀mː/
  1. (mat) grädden på mjölken, helst den som sitter omkring brädorna på tråget
    Etymologi: Jämför fornnordiska rjúmi, isländska rjómi, färöiska rómi, norska rjome, rome, røme, danska rømme, svenska dialektala råm, römme, fornengelska ream, lågtyska room, schweiziska room, bayerska och österrikiska râm, tyska Rahm, skottska ream, rehme, nederländska room, av *raumaz.
    Sammansättningar: rommfíl, rommtrog
    Synonymer: fíl, snærk’