ruckel

Svenska

Substantiv

Böjningar av ruckel	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	ruckel	rucklet	ruckel	rucklen
Genitiv	ruckels	rucklets	ruckels	rucklens

ruckel

1. (vardagligt) (övergivet) hus i mycket dåligt skick

   Jämför: kåk

2. (vardagligt) osunt leverne; omåttligt festande och supande

   Besläktade ord: ruckla, rucklare

Översättningar

nedgånget hus

• bokmål: rønne ^(no) f
• engelska: shanty ^(en), shack ^(en)
• franska: taudis ^(fr)
• nynorska: rønne f
• tyska: Bruchbude ^(de) f