rumm

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Bottniska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av rumm  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ rumm rumme rumm rumma
Dativ   rummen   rummum

rumm n

  • uttal: /rɞ́mː/, rʊ́mː/
  1. utrymme
  2. rum
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Fornnordiska rúm.
Sammansättningar: lókrumm
Besläktade ord: głaparumm, rummdrúg, rummlít’nn, rummskrúp, rummstigug, rymmes