rycka

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av rycka  Aktiv Passiv
Infinitiv rycka ryckas
Presens rycker rycks (ryckes)
Preteritum ryckte rycktes
Supinum ryckt ryckts
Imperativ ryck
Particip
Presens ryckande, ryckandes
Perfekt ryckt

rycka

  1. häftigt dra åt sig
    Ryck den inte ur mina händer sådär.
    Barnen ryckte mamma i kjolen för att få hennes uppmärksamhet.
    1905: Doktor Glas, Hjalmar Söderberg:
    Omsvärmad av druckna nattsvirare och av skökor som röcko mig i rocken skyndade jag genom gatorna.
    Besläktade ord: ryckig

Grammatik[redigera]

I vissa dialekter förekommer även preteritumformen röck, jämför tröck.

Översättningar[redigera]