rygga

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av rygga  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ rygga ryggan ryggor ryggorna
Genitiv ryggas ryggans ryggors ryggornas

rygga

  1. (slang) ryggsäck
    Var kan de lägga ifrån sig sina ryggor?
    Sammansättningar: ränterygga

Verb[redigera]

Böjningar av rygga  Aktiv Passiv
Infinitiv rygga ryggas
Presens ryggar ryggas
Preteritum ryggade ryggades
Supinum ryggat ryggats
Imperativ rygga
Particip
Presens ryggande, ryggandes
Perfekt ryggad

rygga

  1. (med prepositionella partiklar) hastigt dra sig bort av rädsla eller överraskning
    Polisen ryggade tillbaka när rånaren drog sin pistol.
  2. undvika att utföra en handling på grund av känt obehag eller skräck för något
    Jag tänker inte rygga för att ta itu med den där snorungen!
  3. (ålderdomligt) ta tillbaka, bryta överenskommelse; upphäva
    1734: Sweriges rikes lag - Giftermåls Balk:
    Nu förbinder man sig skrifteliga til ächtenskap; är thertil giftomans samtycke, hafwe enthera sedan ej macht thet löfte rygga, eller sig annan fästa.

Grammatik[redigera]

1 används främst tillsammans med prepositionspartiklar i kombinationer som rygga undan, rygga tillbaka.

Etymologi[redigera]

  1. Sedan fornsvenska ryggia , bildat av rygg. Se även orygglig.
  2. Sedan 1660.

Översättningar[redigera]