sällsam
Svenska
[redigera]Adjektiv
[redigera]| Böjningar av sällsam | Positiv | Komparativ | Superlativ | |
|---|---|---|---|---|
| Attributivt | ||||
| Obestämd singular |
Utrum | sällsam | sällsammare | |
| Neutrum | sällsamt | |||
| Bestämd singular |
Maskulinum | sällsamme | sällsammaste | |
| Alla | sällsamma | |||
| Plural | sällsamma | |||
| Predikativt | ||||
| Singular | Utrum | sällsam | sällsammare | sällsammast |
| Neutrum | sällsamt | |||
| Plural | sällsamma | |||
| Kompareras alternativt med mer och mest. | ||||
| Adverbavledning | (sällsamt)? | |||
sällsam
- som väcker förundran genom att vara egenartad
- Var dag är en sällsam gåva.
- En sällsam historia.
- Han stod i regnet och kände sig sällsamt glad utan att veta varför.
- Synonymer: besynnerlig, underlig, märklig, egendomlig, märkvärdig
- Etymologi: Belagt i språket sedan 1539.[1] Av medellågtyska seltsam, ombildning av tidigare selsen, selsene, motsvarande fornhögtyska seltsani (”sällsynt”). Ordet är bildat av samma rötter som föreligger svenska sällan och nuvarande efterledet -sam. Dock är det ursprungliga efterledet -ni ett verbalabstraktum bildat till verbet se (jämför n i ordet syn.[2]