särling

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av särling  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ särling särlingen särlingar särlingarna
Genitiv särlings särlingens särlingars särlingarnas

särling u

  1. konstig och ensam person; en säregen person
    Synonymer: ensamvarg, enstöring, excentriker, original

Översättningar[redigera]