sankt

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även Sankt.

Svenska[redigera]

Adjektiv[redigera]

Böjningar av sankt  Positiv
Attributivt
Obestämd
singular
Utrum sankt
Neutrum sankt
Bestämd
singular
Maskulinum sankte
Alla sankta
Plural sankta
  Predikativt
Singular Utrum
Neutrum
Plural
Kompareras inte.
Adverbavledning (sankt)?
Not:endast attributivt

sankt (maskulinum: sankt eller sankte, femininum: sankta)

  1. helig, som förklarats för helgon, används vanligen som attribut framför personnamn
    Etymologi: Av fornsvenska sankte m, sankta f.
    Användning: Såsom attribut framför personnamn brukar ordet inledas med stor bokstav. Detta gäller även vissa (men inte alla) översättningar.
    Grammatik: Framför mansnamn används företrädesvis Sankt (förkortning S:t), men ibland även Sankte (förkortning S:te). Framför kvinnonamn används Sankta (förkortning S:ta).
    Varianter: Sankt
  2. böjningsform av sank

Översättningar[redigera]

Adverb[redigera]

sankt

  1. avledning till adjektivet sank

Substantiv[redigera]

Böjningar av sankt  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ sankt sankten sankter sankterna
Genitiv sankts sanktens sankters sankternas

sankt

  1. helgon, helig person
    1957: Värmlands nation i Lund, 1682-1957: minnesskrift:
    Det var annat förr, det har hans mor berättat, att de kom i långa processioner med den och den sanktens skalle och så stod de i och läste och sjöng och läste och gav sig inte förrän regnet i sin tur gav med sig.
    Varianter: sanct

Översättningar[redigera]

Tyska[redigera]

Verb[redigera]

sankt

  1. böjningsform av sinken