sankt
Utseende
Se även Sankt.
Svenska
[redigera]Adjektiv
[redigera]| Böjningar av sankt | Positiv | |||
|---|---|---|---|---|
| Attributivt | ||||
| Obestämd singular |
Utrum | sankt | ||
| Neutrum | sankt | |||
| Bestämd singular |
Maskulinum | sankte | ||
| Alla | sankta | |||
| Plural | sankta | |||
| Predikativt | ||||
| Singular | Utrum | – | ||
| Neutrum | – | |||
| Plural | – | |||
| Kompareras inte. | ||||
| Adverbavledning | (sankt)? | |||
| ||||
sankt (maskulinum: sankt eller sankte, femininum: sankta)
- helig, som förklarats för helgon, används vanligen som attribut framför personnamn
- Etymologi: Av fornsvenska sankte m, sankta f.
- Användning: Såsom attribut framför personnamn brukar ordet inledas med stor bokstav. Detta gäller även vissa (men inte alla) översättningar.
- Grammatik: Framför mansnamn används företrädesvis Sankt (förkortning S:t), men ibland även Sankte (förkortning S:te). Framför kvinnonamn används Sankta (förkortning S:ta).
- Varianter: Sankt
- böjningsform av sank
Översättningar
[redigera]Adverb
[redigera]sankt
- avledning till adjektivet sank
Substantiv
[redigera]| Böjningar av sankt | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | sankt | sankten | sankter | sankterna |
| Genitiv | sankts | sanktens | sankters | sankternas |
sankt
- helgon, helig person
- 1957: Värmlands nation i Lund, 1682-1957: minnesskrift:
- Det var annat förr, det har hans mor berättat, att de kom i långa processioner med den och den sanktens skalle och så stod de i och läste och sjöng och läste och gav sig inte förrän regnet i sin tur gav med sig.
- Det var annat förr, det har hans mor berättat, att de kom i långa processioner med den och den sanktens skalle och så stod de i och läste och sjöng och läste och gav sig inte förrän regnet i sin tur gav med sig.
- Varianter: sanct
- 1957: Värmlands nation i Lund, 1682-1957: minnesskrift:
Översättningar
[redigera]Tyska
[redigera]Verb
[redigera]sankt
- böjningsform av sinken